MICHEL THOMAS | STORIES

---


Vad händer med bilderna när jag inte längre finns?


När jag var 6 år och tittade ut från vår lägenhetsfönster i Paris såg jag på vår innegården ett långt stege sträcka sig ända upp till takåsarna. Jag tänkte nog att någon dag skulle jag ta mig upp. Berättelse har många steg. Framtiden skapar man men det förflutna finns kvar. Bilderna blir kvar, hetsat kvar i minnesbank. Nu nästan 50 år efteråt så finns de kvar här. Dior, negativ, kopior och numera som digitala spår. Jag ser och dokumenrtera vår tid, ibland som det är, ibland på ett surrealist sätt. Scenerna utspelar sig i nutid, fotar jag inte de så återkommer den inte. Se människan röra sig i staden, se för att åskådliggöra vår samhälle. Se varje bild såsom summan av mina minne. Och jag är inte ensam. Alla går runt i livet med inre tankar som visar sig i kreativa meddelande till världen. Det handlar om ett tillstånd, fotografen måste vara ensam, själv. Det finns ett meditativ känsla och ett behov av koncentration då man beskådar ljuset över ett landskap eller om man söker motiv i människan. Någonstans finns det en röd tråd som länkar min första bild med det sista. Jag tar om och om samma bild och där i mellan ett försök att utveckla seende.
Melankoli. Farmor tog bilder på oss på stranderna i Bretagne. Click, sa det. Jag lärde mig cykla på de långa alléerna i Versailles parken, lång senare år gick jag dit igen med min mamma, hon står där med ryggen vänd mot mig, hon ser på en staty, jag tar en bild, click. Nu är mamma borta, statyn är kvar. Senare i Paris gick jag långa promenader i Pére Lachaise kyrkogård och fångade naturen som övertog rummet bland alla gravar.
Jag blev fotoassistent och arbetade med mode. Under 90 talet i Stockholm arbetade jag med reklam, mode och egna projekt, alltid egna projekt. Jag ställde ut i olika lokaler i Stockholm och testade fotografi som medium. En tid med nya möjligheter att undersöka livet i Sverige. Se och dokumentera.
I milleniumskifte reste jag jorden runt och till 5 världsdelar för att dokumentera vår nya värld. Internet och det verkliga i ett paradigmskifte. Konsten har gett mig friheten att undersöka och att pröva nya idéer.